tisdag, mars 01, 2016

en promille av allt det fina.

Ja, vad lätt det är att bara pysa ur sig allt det jobbiga, svåra och tuffa med att vara förälder. Vilket ju i och för sig är högst jävla naturligt, man har ju ett större behov av att pysa ur sig om det negativa snarare än det positiva. Men om vi ska göra ett litet försök att åtminstone påbörja en lista över vad som är fantastiskt med att ha barn:

  • När jag kan vara var som helst i hela världen, bara min familj är med. Den trygghetskänslan har jag aldrig upplevt tidigare. Att allt är bra, bara vi är tillsammans.
  • När jag ser mitt barn ha roligt. Vilken jävla tillfredsställelse det är! Jag trodde att uttrycket "vi gör det för barnens skull" var verkligen det, att man gör något för att barnen skulle vara glada för att ett glatt barn är ju bättre än ett icke-glatt barn. Det stämmer inte, man gör saker för att barnet ska vara glad för att då mår man själv som en jävla kung/drottning.
  • När barnet säger älska dig mamma eller vaknar på natten och klappar dig på kinden.
  • När du kommer hem efter jobbet och barnet kommer springandes och säger mamma mamma söpt blommor ti dej och pekar på en bukett tulpaner. Vassego mamma.
  • När barnet får en helt egen relation till människor du själv tycker om. Dina föräldrar, dina syskon, dina vänner. Det blir som att universum skapar en egen liten ny miniplanet med dina favoritpersoner i hela världen där alla har det bra.
  • När allt blir roligt. Slänga sopor med sitt barn är en fröjd.
  • När barnet kryper upp i din famn, sjunker ihop lite av avslappningen och du kan känna i hela kroppen att barnet inte vill vara någon annanstans i hela världen förutom hos dig just nu. Jag vänjer mig aldrig och vill aldrig göra det heller.
  • När du ser ditt barn tillsammans med din partner. Woha.
  • När barnet plötsligt kan nya saker. I teorin förstår jag att ett barn utvecklas i en rasande takt, men i praktiken så borde ett nobelpris utdelas varje gång barnet gör något nytt. Idag sa han diskbänk. [insert nobelpris].
  • När man försöker leka med barnet som istället rynkar pannan, sätter upp handen och säger stopp, stick iväg! Gud, det är en helt egen liten person detta, som liksom har en egen vilja och önskan om egentid? Mind. Blown. 



Men obs: om du läser detta som nybliven förälder eller soon to be förälder och sen inser att du inte ALLS känner något som ens liknar detta i början så vill jag bara poängtera att det är fanimej helt übernormalt. Alla dessa känslor kommer inte direkt. Det tar tid, det är okej, och sen blir det bara bättre och bättre. 

5 kommentarer:

Erika sa...

Mycket bra sammanfattat!! Slänger ofta soporna med Alva. Så himla mysigt! Minipromenad, känna på luften, hålla lite hand. Så svårt att förklara men bara så jävla underbart att ha barn!! (Att vara förälder ej lika lätt).

Johanna sa...

Så fin text. Och ja, det är ju verkligen magiskt fint att ha ett barn. Herregud vilken grej det är. Tänker på det exakt varje dag.

Hanna sa...

Fint skrivet!

Linnéa i Colorado sa...

Ohh sa skont inlagg att lasa, kanner inte att vi ar dar nu men att jag ar PEPPAD! Men jo, en sak kanner jag igen, att man vill ju aka pa barngrejjer for att gora sitt kiddo glad, finns inget battre!

Linn sa...

Det är en sån fröjd att läsa det här! Tack!