får inte ihop det i hjärnan.
Hen som bor i min mage hickade idag för första gången. Eller det vet jag faktiskt inte, men det var första gången jag kände det. Hicka! Jättekonstigt. Hen rör sig helt absurt mycket emellanåt, och hela magen bara åker omkring. Som en liten alien, men när den här alienpersonen kommer ut så är det som en del av vår familj. Det är också jättekonstigt. Ungefär som att fundera på rymden.
2 kommentarer:
För att inte tala om när den lille alienmänniskan kommer ut och man ba: Uh? har hen bott i min mage? Liksom byggts där?
Rymden aint got nothing on bäbisskapande kan jag säga.
Exakt så! Helt svindlande. Minns den där hickan. Victor hickade många gånger om dagen. Det gjorde han efter att han föddes oxå. Kände även igen rörelserna från magen (han hade en jätteskum grej för sig med ena handen mot slutet, typ nån form av ryckningar). Jag blev så glad när han gjorde så som nyfödd, det kändes så tryggt och bekant.
Skicka en kommentar