lördag, september 18, 2010

och hjärtat smälter.

Jag tror alltid att världens finaste unge glömmer bort mig mellan varje gång vi ses. Det har han aldrig gjort, men lite blyg brukar han vara i början när vi ses och det är inget konstigt alls. Men igår fick jag ett lyckligt fnitter, en kram och en blöt puss när han såg att jag stod i hallen. Sen skulle vi "busa!" två sekunder senare. Nyss kom han och sa godnatt med "Puss näsa, puss mun å kjam". Vill äta upp ungen.

Inga kommentarer: