ensam är inte stark.
Jag är tillbaka i Stockholm. Ensam. K kommer om några dagar. Lägenheten känns större och kallare än någonsin. Skitstor och skitkall med andra ord. Så fort jag kom hem blev jag blev tröttare än på en hel vecka plus lite illamående. Det är uppenbarligen inte bra att vara ensam. Den enda fördelen är att jag kan göra potatis och julkorv. K hatar korv och potatis i kombination. När råttorna är borta etcetera. Men jag fryser ändå. Och saknar honom.
6 kommentarer:
Min fina, är snart hemma igen. Håll ut!
Fina ni. Puss!
Men lite mysigt att sakna också, extra roligt att ses!
Du är alltid välkommen hit. Rätt kallt här också, men det finns en liten kamin att låna:)
Klart mysigt att sakna, men klart omysigt att må dåligt själv.
Beatrix: Det ska jag tänka på nästa gång jag gnäller. Haha! Du, lunch imorgon?
Förstår precis hur du känner. Hemmet känns så tom och kall när en fin människa saknas. Jag sysselsätter mig ordentligt med att göra saker Anton avskyr och tiden brukar gå snabbt då. Värst är det just innan man somnar, hugga!
Skicka en kommentar