torsdag, augusti 20, 2009

en komplimang är alltid en komplimang.

- Ursäkta, var har du köpt dina skor?
Det var första gången någon kommit fram till mig och frågat eller sagt något om min klädsel. Det kändes fint. På något sätt förtogs glädjen något när jag började reflektera över att hon som frågade själv var 50+ och inte hade speciellt roliga kläder på sig. Hrm?

6 kommentarer:

Anna-Karin sa...

Hmm.. Men hon kanske försökte förbättra sig..? ..och föryngra sig.

egoistiska egon sa...

Kanske. Men jag vet inte om det hjälper ändå.

egoistiska egon sa...

jag vill fråga någon nästan varje dag! måste bli bättre på det. folk blir ju glaaada.

A Versatile Girl sa...

Den har hänt mig också. Hade köpt kanonbilliga skor av skitkvalitet, och kände mig inte riktigt bekväm. Gick runt i dagar och intalade mig att de var faktiskt snygga och att ingen såg att de kostat 150kr.
Tills en dam i 55års åldern tilltalade mig "Åh dom där skorna ser verkligen bekväma och foträta ut".
Jag använde dem aldrig igen.

egoistiska egon sa...

Haha. Men jag gillar ju mina skor! Vill inte sluta använda dem. Hrm.

challan som sket i brallan sa...

asg!

men.

säkert finns det ynglingar som finner din klädstil najs, de är bara för fega för att våga komma fram och ge dig en komplimang.

och.

tanten, tyckte nog att du hade fin stil och tänkte att skorna nock var outfitens okrönte pärla, som hon själv ville ha eftersom hon fann din stil fin.

något sådant, kanske, piggar upp!

jag frågar fölk ganska ofta. tänker jag något, frågar jag. tycker jag något, säger jag det. tänker just precis så, kan man glädja någon, so why not. men bara om OM man verkligen menar det man säger. annars är det bara messmör.

sluta för all del inte att ha skorna på dig!