tisdag, december 30, 2008

ice age.

Jag fryser mycket. Nästan överallt och hela tiden. Sover med strumpor, älskar mina fleecetröjor (har flera för olika behov), är beroende av mina tofflor året runt och lycklig över att K alltid är varm som ett element. Självklart har jag även förfrysit både fingrar och framförallt tår rejält flera gånger med biverkningar som jag kommer att ha resten av livet. Min näsa fungerar än så länge fint och extraknäcker som termometer, för om jag fryser men nästippen inte är kall så fryser jag "bara". Däremot så vet jag att temperaturen i rummet är låg om nästippen är som en isbit. Emellanåt väldigt praktiskt. Någonstans där näsan ofta är kall är på jobbet. Nu när vi varit reducerad styrka i mellandagarna har det varit extraextra kallt. De som sitter vid fönstret har haft jackorna på sig. Själv har jag haft dubbla långärmade tröjor och halsduk och ändå blivit så stel i fingrarna att jag inte velat skriva för att det varit så besvärligt. Idag gick jag därför och köpte en liten vetevärmare (fast den här hade körsbärskärnor) som kommer att göra mitt liv bättre och bli en bra kompis. Bästa kompis är jag redan med den stora vetevärmaren som jag har här hemma och som just nu värmer min nästipp.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Empati! Sen jag förfrös fötterna som pytteliten envis och motvillig scout som inte ville ha raggisar i stövlarna är fötterna aldrig desamma. De blir till isklumpar nån gång i oktober och känseln kommer tillbaka i höjd med tussilagosarna... Hopplöst!

egoistiska egon sa...

Ja, känner igen det där. Spelar ingen roll vad man gör, man blir alltid kall om fingrar och tår. Alltid. Har man tur behåller de färgen, annars är de mest vita.

Jay Cutler sa...

Nice informative blog.
If you have query regarding weight loss treatment then visit....
Buy Xenical Capsules Online