lördag, december 01, 2007

dygnet har bara tjugofyra timmar.

Mina förväntningar på studiofotograferingen var för höga. Jag blev frustrerad, stressad och arg. När det var de andras tur att ta plats bakom kameran mellan de olika ljussättningarna satt jag på en stol i ena änden av studion och såg allt det där andra som jag egentligen ville fotografera. Spiraltrappan i korridoren, nödutgångsskylten, fotografen, åskådarna och taket. Inte modellen. Inte med rätt ljussättning och allt så på pricken uttänkt. En av de andra kursdeltagarna sa att hon sett mina foton på fotosidan.se och det gjorde mig något gladare. I andra omgången verkade det som att jag fick till ett vettigt porträtt. Sen såg jag de andras och insåg att jag hade fel. Verkar alltid lägga all energi på bildkompositionen och struntar omedvetet i tekniken. De andra fick vackra porträtt och jag fick bra bildkomposition. Frustrationen över att inte behärska något gör mig vansinnig och beredd att ge upp allt. Jag tappar lusten och vill inte försöka igen, samtidigt som envisheten säger att jag fanimej måste bli bäst. Ett par nätters sömn och fotografierna i datorn i stället för i kameran visar att de visst det blev helt okej. Inte omvälvande eller fantastiska. Okej. Men jag tycker ändå att de bilder som jag tog enbart för att kolla inställningarna på kameran, som är ännu längre från tekniskt bra, är de mest intressanta. Så ser jag ett program av Slutet på historien och undrar varför jag aldrig bidrog med en text till tävlingen. Vid närmare eftertanke fanns det aldrig ens en timmes tid att sätta sig ner och skriva ett eget bidrag. Men jag borde ha tvingat mig själv, på något omänskligt sätt. Jag vill så mycket att jag blir förbannad.

5 kommentarer:

Anne sa...

klart man alltid vill vara bäst, men ibland är det bästa man kan göra att bara vara. Det kommer fler plåtningar, fler tävlingar, mer tid. När det funkar bättre.

Och bilderna är säkert bättre än de känns precis nu. Låt det vila lite bara. Kram.

egoistiska egon sa...

du har rätt såklart. jag blir bara så frustrerad!

Anne sa...

lätt att bli det när det inte blir som man vill. Minns fortfarande studioplåtningen med balettdansösen med fasa.

Anonym sa...

Det är en oerhörd press att fota på uppdrag.. eller att fota vid ett arrangerat tillfälle.
Jag har haft turen att få utföra mina fotouppdrag för jobbets del ensam eller som en osynlig person i bakgrunden som bara observerat läget och sett ett tillfälle.
Studiefotografering skulle inte mina nerver palla för.. :P
Men övning ger färdighet.

Bondhustrun sa...

http://bondhustrun.blogspot.com/2007/12/hpp-jag-har-blivit-utmanad-av.html

du är härmed utmanad att skriva önskelista.